| Vare
sig Lotta eller hennes man Mats kunde ana vad som väntade efter
semestern på ön där en fårhjord gick och betade.
Där, för tio år sedan, hittade Mats på sina första
fårformuleringar. Medan Lotta ritade de första bilderna.
Idag är fårtavlorna enormt populära. Frånsett
att de räddat familjens ekonomi har fåren också svetsat
samman paret Keyet.
Många har säkert lekt med ramsan "Får, får,får?".
Det var också så det började för Lotta och Mats.
– Vi hade sett alla klippor och gamla husgrunder på ön
då Mats började leka med ordet får, vart vi än
såg fanns det får, vi räknade till 46 stycken på
den lilla ön, berättar Lotta Keyet.
På så vis blev Får i kål snabbt Får i
hål. Vilket fortsatte med Får i mål och en klassisk
rätt – fast med ett annat instrument – Fårgitarr…
Till formuleringarna började Lotta rita och färglägga
bilder. Allteftersom nya underfundiga ord kom till växte även
högen med fårbilder. Slutligen tillräckligt stor för
att i mitten av 90-talet ställas ut på några gallerier
i Göteborg, Halmstad
och Kivik.
Men det var först när fåren hamnade på marknader
och torg som de också upptäcktes och vann mångas hjärtan.
I vart och vartannat hem i Varberg hänger Lottas fårbilder.
Men några har också hamnat på andra sidan jordklotet.
För att inte tala om alla tyska turister som funnit bilderna exotiska.
Själv minns Lotta Keyet tydligt lördagen den 22 mars 1997
då hon för första gången plockade upp några
fårtavlor ur en liten låda på Varbergs torg.
– Det var himla pinsamt, alldeles för mycket folk gjorde
att det kändes lika nervöst som att gå upp på
en scen, berättar hon.
Att hon överhuvudtaget stod där berodde helt enkelt på
att familjens ekonomi var körd i botten. Ingen av makarna hade
något jobb och a-kassan var slut för länge sen. Torget
var värt ett försök, även om garvade knallar inte
gav henne några större förhoppningar.
–Men jag sålde tre bilder första gången och var
65 kronor rikare än när jag kom dit, berättar hon.
Epitetet "fattig konstnär" är ingen överdrift
i Lottas fall:
– En gång när vi inte hade ett nickel räddade
oss en mamma som kom med sina barn först bara för att titta
men sedanköpte flera bilder.
– Det räckte både till ägg och bensin hem, fnissar
hon.
Såväl Lotta som Mats är uppväxta i städer.
Hon i Stockholm och han i Karlskrona. De träffades på folkhögskola
i Leksand i början av 80-talet. Båda hade konstnärliga
ambitioner. Han ville bli författare, hon konstnär.
De drömmarna gick dock inte ihop med en dyr lägenhet i Varberg
dit de sedan flyttade för att "Västkusten kändes
rätt".
– Då blev det billigare att hyra en stuga på landet,
vi trivs långt från grannar, säger Mats Keyet.
Vilket också ger barnen fritt spelrum från huset i slutet
av grusvägen ända ner mot Viskans strand.
– Vi ville förstås att de skulle ha det bra, därför
valde jag också att stanna hemma med dem, förklarar Lotta
Keyet.
Maken Mats försörjde familjen genom tillfälliga arbeten
på antikvariat och som chaufför på bokbussen. Varvat
med skrivande.
Men det tar tid att skriva böcker, och inkomsterna blir därefter.
– Jag har ju fått en del stipendier, men pengarna räckte
ju inte i längden, säger han.
För några år sedan blev läget ohållbart.
För Mats och Lotta var socialbyrån inte att tänka
på, de var fast beslutna att klara av det liv de nu valt att leva.
Räddare i nöden blev de små fåren med sina mäktiga
känslor och filosofiska funderingar.
– I början gjorde vi allt själv, jag ramade bilderna,
Lotta sålde dem på torget, berättar Mats som i dagarna
startat ett eget förlag.
Fortfarande jobbar de dock tillsammans fram nya idéer om vad
deras får ska
hitta på.
– Att spåna fram nya bilder är roligast. Då sitter
Mats och jag, fårskallar som vi är, och har jättekul,
berättar Lotta.
Paret har till dags dato skrapat ihop 103 fårtitlar, de flesta
av dem tryckta i 350 exemplar vardera. Inte en enda hänger dock
på deras egna väggar. Men undangömda väntar de
i tusental på Lottas färgläggning.
Förr gjorde hon jobbet innan de två pojkarna kom hem från
Montessoriskolan i Varberg. Men nu far Mirika, 2 år, hela tiden
runt bland färgerna.
Dessbättre har pojkarna inget emot att sysselsätta Mirika
för att mamma ska få jobba. Ett noggrant schema är också
tejpat på väggen som berättar om Alexis och Isaacs övriga
sysslor. Vilka dagar de ska bära in veden, diska och laga maten.
– Jag är ju egentligen hemmafru, det är först när
pengarna tagit slut och paniken närmar sig som jag sätter
igång. Då gäller det att familjen är organiserad,
det kan bli jobb både dag och natt, berättar Lotta.
Ett fall framåt för "fårfamiljen" är
att de nu skaffat egen hemsida på Internet. Samt ett deras bilder
börjat säljas av en butik i Varberg. Det har givit mer tid
åt själva skapandet och just nu är Mats och Lotta i
full färd med att färdigställa boken "Fåryra"
tillsammans.
– Egentligen borde man ju ha mardrömmar om får, men
vi tycker faktiskt att det fortfarande är lika roligt, säger
Mats Keyet och får bifall av hustrun Lotta.
Faktaruta
Namn: Lotta Keyet
Ålder: 37 år
Familj: Maken Mats, barnen Mirika,2, Alexis, 10 och
Isaac 14 år.
Bor: Sannagård (Två mil nordost om Varberg)
Antal fårmotiv: 103
Egen favorittavla: "Fåramåre"
Fårpriser: Från 110:- för 5,5 x 5,5
till 1 800:- för 50 x 65
Senast lästa bok: "Brev till en hembygdsgård"
av Stig Claesson
Favoritkonstnär: Kristina Anshelm
Text: Jan
Söderlind
Foto: JS media
|
