Säkert, socialt och - billigt.
Gerhard Eriksson i varbergsklubben CK Wano saknar inte argument för att arrangera bussresan till Vätternrundan:
- Vi hoppas bara att fler ska nappa på detta, säger han.

Cykelklubben i Varberg med 150 medlemmar erbjuder sedan flera år deltagare i Vätternrundan att ta sig de 30 milen till Motala med buss. Paketpriset för anmälningsavgift, medlemskap och resa är 1680 kronor och då sköter klubben allt. Men även icke medlemmar är välkomna ombord. För 500 kronor löser de biljett för sig själva och cykeln tur och retur.
- Det är egentligen en gammal tradition som Monark började med för länge sedan, och när de sviktade tog vi över bussresorna för några år sedan, berättar han.
På torsdag kväll droppar deltagarna in med sina cyklar som emballeras och stuvas i en lastbil tillhörande C-R Johansson åkeri i Varberg. Ett företag som sponsrar upplägget med fordon och chaufförer.
- Vi stöder detta av säkerhetsskäl, vår bransch handlar ju om det. Det finns ju bara fördelar att åka kollektivt till loppet, säger Lars Johansson, vd på åkeriet.
Att inte fler tagit upp idén med bussresor han lite förvånad över:
- Jag tror att det finns många lokala åkerier som kan tänka sig ställa upp på samma sätt som vi. Möjligen skulle den här lösningen kunna bli mer spridd om arrangörerna också premierar deltagare som åker kollektivt, tror han.
Men Vätternrundan har sedan två år ett avtal med Busnet, med 360 rikstäckande bussföretag, om transport av cykel och deltagare till Motala. I år utgick bussar från sju större städer men intresset var svalt, bara 75 deltagare utnyttjade möjligheten.
- Vi förstår inte riktigt detta, men transporten av cyklar är knepig och kostar pengar, jag kan tänka mig bilen föredras på grund av prislappen. Loppet är också väldigt utsträckt, det blir logistiska problem, säger Paul Wisén, vd på Busnet.

Tidigt på fredag morgon tar   dock 35 personer plats i bussen från Varberg. Allt från veteranen Bosse Nilsson som ska köra sin 27:e runda till Ingemo Arnesdotter som ser sin allra första som en spännande utmaning.
- Väldigt bra, eftersom man varken får ha med sig cykel på vanliga bussar eller tåg, säger hon.
Men fler skulle få plats i Varbergsbussen.
- Vi har ju 60 platser , och jag tippar att ett 80-tal cyklister åker härifrån   Varberg, tyvärr väljer ju alltså fortfarande många bilen, konstaterar också Gerhard Eriksson.

Och det är något också polisen i Motala beklagar. Även om olyckorna gått ner sker fortfarande incidenter. Det är helt enkelt för många bilar på vägen när Vätternrundan går, anser biträdande närpolischefen Per-Åke Andersson:
- Trafiken är besvärlig och innebär risker. Att ordna bussresor är ju kanon, det vore väldigt positivt med färre bilar, säger han.
Efter loppet 2003 då en 29-årig cyklist somnat på hemväg bakom ratten och kört in i en klunga cyklister där en man avled och fyra skadades svårt skärptes reglerna. Alla deltagare som inte vilat minst sex timmar efter loppet rapporteras nu för vårdslöshet i trafik om de stoppas av polisen.
- Den här gången tog vi en 30-åring från Stockholm som körde bil bara två timmar efter målgång, berättar Per-Åke Andersson.
Även om det bara var en enda kunde det ändå ha slutat i katastrof, menar han.
Den risken är dock så gott som obefintlig för dem som valt bussen i Varberg med en chaufför som inte ska cykla själv.
- Vi får också en social samvaro av ett helt annat slag, man kan vila ut i knäet på någon efter loppet, bortförklaringarnas stund är ju inte helt ointressant, säger Gerhard Eriksson.
Det finns ytterligare några klubbar som arrangerar resor av denna typ. Men Gerhard Eriksson tycker att de kunde bli många fler:
- Med samarbetspartners går det att erbjuda resan till ett bra pris, i vårt fall blir ju bussen betydligt billigare än bilen, säger han.
Jan Söderlind