| De växte upp i samma by. Och gick till sjöss på samma båt. Deras blivande fruar var kompisar. De fick två barn vardera. Gick i land och jobbade på samma företag. Tills de för många år sedan hamnade på Ringhals.
- Ja, vi har nog skuggat varandra ganska väl genom livet, konstaterar Lennart Skärström och Gunnar Dahlberg med högen av bildbevis framför sig.
Vad som komma skulle visste förstås ingen när familjen Dahlberg på 50-talet flyttade till Fridhemsberg utanför Ullared. Och deras åttaårige son Gunnar kom att bli granne med Skärströms Lennart.
- Men vi fann varandra ganska snart, att Gunnar var ett år yngre gjorde inget, vi hade väldigt mycket lekar och roligt ihop, berättar Lennart.
Eftersom varje klass i skolan innehöll två årskurser blev de också klasskamrater under skoltiden. Men sedan kunde deras vägar ha skiljts; Lennart fick jobb på bilverkstan hemma i Fridhemsberg medan Gunnar fortsatte realskolan i Varberg.
Dock ville ödet annorlunda. En bilfärd till Falkenberg skulle nämligen öppna dörrarna till fjärran länder.
- Jag hade precis tagit körkort när en kille ville ha skjuts dit för en jobbintervju, Gunnar kom också med av bara farten, berättar Lennart.
Båda hakade på till intervjun som visade sig handla om utbildning på ett skolfartyg.
- Man kunde bli maskinbefäl, och när vi väl kom ut därifrån hade vi också anmält oss intresserade.
De lyckades sedan beveka föräldrarna som inte gärna såg sina söner gå till sjöss.
- Fast egentligen hade jag nog ganska vaga begrepp om vad vi gav oss in på, medger Gunnar.
Tillsammans med åtta andra förväntansfulla grabbar mönstrade de den 22 februari 1963 på landets då största tankfartyg, Walleniusrederiets Soya Andrea, i franska Dunkerque. Som satte kurs på bland annat flera hamnar i Afrika. Om detta berättar Hallands Nyheter när grabbarna är tillbaka halvåret senare. Av artikeln framgår också att de definitivt gjort succé på sydligare breddgrader - inte minst hos det motsatta könet.
"Vi ska inte skryta, men vi gjorde nog ett bra intryck där nere, för nu ska 90 flickor flytta till Sverige och jobba här som hembiträden och liknande", delger de för en något häpen, och måhända även smått avundsjuk, reporter.
Undra på att sjölivet lockade i flera år framöver...
Men lokaltidningen skriver också fler artiklar om grabbarna. Exempelvis under rubriken "Ungdomen hedrar Falkenberg" berättas att de på rekordtid (två år) lyckas ta examen som maskintekniker.
- Tanken var ju att börja jobba som maskinist på båtar, att få en månadslön på 2 000 jämfört med de 400 vi hade som elever hägrade ju, säger Lennart Skärström.
Men maskinchefen på skolfartyget hade andra planer för sina adepter.
- Han övertalade oss att söka till Sjöbefälsskolan, och så blev det till sist, konstaterar de.
Efter ytterligare två års studier kunde de således betitla sig sjöingenjörer. Men när Lennart mönstrade på tankern Soya Baltic medan Gunnar äntrade lejdaren till ett kryssningsfartyg i Sydamerika skiljdes deras vägar på nytt.
- Hade de inte sålt den båten hade jag nog varit kvar där än, suckar Gunnar vid minnena från turerna till Rio och de många andra Sydamerikanska hamnstäderna.
Medan Lennart fortsatte på sin tanker runt om i arabvärldens oljerika stater hoppade Gunnar i land och blev övermaskinist på Yngredsfors lilla kraftverk i Varberg.
- Egentligen var kraftverket rätt likt ett fartyg, ingen propeller förstås men väl pannor och turbiner, säger han.
Nu var vi i slutet av 60-talet och båda herrarna hade gift sig med två flickor, som för övrigt var bästa väninnor, och dessutom skaffat barn.
En dag fick Lennart Skärström ett telegram till fartyget som låg i Persiska viken:
- Min fru berättade att jag fått fast jobb på Yngredsfors kraftverk i Varberg...
Därmed korsades åter deras vägar på nytt. Även om det inte dröjde länge innan Lennart for vidare till vad som skulle bli Nordens största kraftföretag. Frånsett en sejour på två år vid ett vattenkraftverk i Zambia har Lennart Skärström ägnat större delen av sitt yrkesverksamma liv åt Ringhals.
- Det är ju en spännande arbetsplats, att kunna vara kvar på samma ställe men ändå få syssla med många olika saker är fantastiskt, säger Lennart Skärström som i dag är beställarombud för effekthöjningen på Ringhals 3.
Hans gamle vapendragare Gunnar Dahlberg är troligen den som håller rekordet som skiftchef - över 30 år.
Deras enda tvekan - om de skulle få spola tillbaka bandet - är möjligen tiden på sjön:
- Man borde väl ha varit lite längre till sjöss, men då kanske man inte heller haft det man har i dag, säger Lennart Skärström och Gunnar Dahlberg som under förtjusta tillrop bläddrar vidare bland kort på avlägsna hamnar och minnen från gemensamma eskapader.
Jan Söderlind
|
